Skrivet 17 mars 2018

När våren tar fart på allvar (vi är ju inte riktigt där än…) vaknar fotolusten hos mig lite extra. Jag har alltid en ambition att ta mig ut och göra bilder, men när ljuset återkommer känns det lite lättare att komma iväg.

Ofta rör jag mig i mitt närområde här i Huddinge/Stockholm, men det finns också några lokaler ute i landet som jag försöker återkomma till, om inte varje år, så vartannat i alla fall. Här är de jag helst återkommer till:

Hornborgasjön

Ja, det är en av Sveriges mest ”sönderfotograferade” fågellokaler, men jag gillar att komma dit i mars-april och se skådespelet med alla tranor, sångsvanar, tofsvipor och de andra arter som till äventyrs kan hävda sig där under de veckorna. Jag har varit där ett tiotal gånger den senaste 15 åren.

Det som jag gillar med sjön, förutom det enorma antalet tranor, är hur vädret och morgonljuset kan hjälpa till att skapa så många olika sorters bilder. Jag har haft allt från snöyra till bländade solsken på morgnarna under mina besök. När solen kommer upp över träden på andra sidan sjön, sett från Trandansen, är det alltid lika spännande.

Tysslingen

Om Hornborgasjön är eldoradot för tranfotografering så är Tysslingen, en sjö några km nordväst om Örebro, motsvarigheten för sångsvanar. Uppåt 4000 svanar brukas samlas där i mitten på mars. Tysslingen är ganska utmanade vad gäller fotograferingen av svanarna på deras samlingsplats. Dels är området  för oss åskådare betydligt mindre än det vid Hornborgasjön, och dels finns det en hel del saker som ”stör” i bakgrunden: hus, vägar, elledningar etc. Men det är ju en del av fotograferandet, att lära sig bemästra sådant som kan upplevas som störande i bilden. Det finns ett bra fågeltorn i södra delen av sjön där man har en bra överblick och kan komma ganska nära fåglarna med lite tur.

Gysinge

Varje år i januari brukar vi samlas, ett gäng fotokompisar sedan många år, uppe vid Dalälven i Gysinges bruksmiljö. Det är en otroligt fin plats om man gillar landskapsfoto med inslag av vatten. Dalälven förgrenar sig i flera mindre flöden runt Sevedskvarn, en bit söder om samhället, innan den rinner ihop igen med den mäktiga älven som kommer norrifrån, från själva bruksorten. Snön, isen och kylan på vinter bidrar såklart till att forma landskapet och ljuset.

Ett år när vi var där i januari stod termometern på -26 grader när vi klev ur bilarna klockan åtta på morgonen. Det var utmanande för både fotograferna och deras utrustning (speciellt batterierna!), men vi fick fantastiska bilder i det blåkalla morgonljuset.

Tyresta

Jag har en halvtimmes bilresa till Tyresta Nationalpark som är ett av mina favoritställen i Stockholmstrakten. Tyresta bjuder ju på väldigt varierande natur inom ett relativt litet område. Det faktum att det bara är knappt två mil till Stockholms centrum gör parken än mer speciell.

Jag brukar oftast vara i den södra delen, vid Åva och sjöarna ovanför nedre dammen. På vintern stannar jag gärna vid den lilla bäcken som rinner ner från Stensjön, där kan man hitta en hel del bra kompositioner med is och rinnande vatten som blir lite extra intressanta tack vare att stenar och grenar sträcker sig ut i bäckfåran på flera ställen. Vid nedre dammen finns ju dessutom bäver och strömstare.

Fortsätter man förbi Åva, så långt vägen räcker, så kommer man till Spirudden. Det är ett naturreservat med bl a fantastiska ekbackar på en halvö ut mot Vissvassfjärden. På hösten bjuds man på färgsprakande lövverk på ekarna. Det är såklart väldigt tacksamt att fotografera.

Paradiset

En annan favoritlokal på nära håll är Paradiset, ett naturreservat på gränsen mellan Huddinge och Haninge. Där finns ett antal fina vandringsleder genom varierad skogsmark, förbi några sjöar. Det finns ganska gott om fåglar, lite annorlunda växter och ofta bra med svamp på hösten. I området finns några av de tidigaste boplatserna på hela Södertörn, från sen stenålder.

Gömmaren

Gömmaren är en liten sjö som ligger i sydvästra Huddinge, i andra änden av Kolartorpsskogen, som vi har ”inpå knuten” här hemma. Det är en spricksjö som en gång i tiden hade förbindelse med Mälaren, men den är numera strypt av diverse infrastrukturprojekt. Det finns en fin liten vandringsled runt sjön och det häckar storlom där också. Sjön är ett populärt utflyktsmål året om, så man måste vara där tidigt på morgonen om man ska få ”ostörda” bilder. I östra delen av sjön finns det en liten myrmark som för tankarna till Norrlands inland.

Isbladskärret

Kärret är mest känt för de stora träden i västra änden, där det finns uppemot 60 hägerbon. Från mitten på april börjar de befolkas av hägerkolonin som tillbringar vintern uppe vid Råstasjön i Solna. Jag brukar åka dit en tidig morgon i mitten/slutet av maj, när ungarna börjar växa till sig och föräldrarna har ett sjå med både matning och renovering av boet. Det är ofta stor aktivitet i luften, med många hägrar som flyger ganska nära utsiktsplattformen och vägen som går förbi.

Dessutom häckar svarthakedopping i kärret, tillsammans med bl a skedand och knipor. Tofsviporna brukar också ha flyguppvisningar över vattenspegeln och gräsmarkerna runt kärret.

Under 2018 kommer jag förhoppningsvis tillbaka till alla de här lokalerna, utom Gysinge. Det var för lite snö runt trettonhelgen, så vi gjorde ett undantag och åkte ut till Upplandskusten i stället.